Kirgizistan

Throwback Travel Thursday: En kamikaze-ridtur till Ala Kul-sjön från Altyn Arashan

on
3 december, 2020

En av de främsta huvuddestinationerna för min resa till Kirgizistan var utan tvekan den lilla knallturkosa glaciärsjön Ala Kul, som ligger belägen inte mindre än 3900 meter över havet i bergskedjan Tian Shan. Men hur skulle jag ta mig dit? De allra flesta som besöker Ala Kul gör det på en flerdagsvandring från Karakol till byn Ak-Suu. Men som soloresenär måste jag ständigt göra avvägningar med tanke på säkerhet och ekonomi, jag kände mig inte helt bekväm med att göra vandringen på egen hand och att hyra en guide för flera dagar själv skulle bli alldeles för dyrt. Så jag kom på den geniala idén att jag skulle fuska genom att gå slutet av leden baklänges och bara hajka från Ak-Suu till byn Altyn Arashan, för att sedan hästledes ta mig därifrån till Ala Kul och tillbaka över dagen. Kirgizerna älskar ju sina hästar, och lite research visade att det visst gick bra att hyra båda häst och guide från ett guesthouse med det passande namnet “Ala-Kul” i Altyn Arashan.

Sagt och gjort, jag satte mig på en marshrutka från Karakol till Ak-Suu. Därifrån var det en trevlig och lagom ansträngande promenad på ca 15 km till Altyn Arashan. Altyn Arashan, som även kallas för bergens “Golden spa”, visade sig bestå av en handfull olika guesthouse i en bedårande vacker dal med varma källor. Hittade snart “mitt” guesthouse och installerade mig där innan jag tog ett dopp i en av de varma källorna.

 

 

Morgonen efter var det äntligen dags för ridturen till Ala Kul-sjön med en guide från mitt guesthouse, och ägarens syster som också ville haka på för att se Ala Kul. En liten, men i sammanhanget inte direkt helt ovidkommande, detalj som bör nämnas här är att jag typ aldrig i hela mitt liv innan hade suttit på en hästrygg. Det närmaste jag kommit var att rida på en kamel i Rajasthan, en förövrigt väldigt snäll och tillmötesgående kamel som utan att krångla gick i led bakom de andra kamelerna och tog mig från punkt A till punkt B. Hästen jag fick hyra var dessvärre inte alls lika tillmötesgående utan satte genast av i galopp, åt helt fel håll dessutom, så snart jag satt mig på hästryggen. Som tur var lyckades min guide rida ikapp hen, fick tag i tygeln och ledde därefter hästen i rätt riktning. Till hästens försvar så berodde det hela troligtvis på ett missförstånd. Min unga guide som inte kunde engelska hade instruerat mig på kirgiziska hur jag skulle styra hästen, och eftersom jag inte heller kan kirgiziska så gick det hela…tja, sådär bra.

Jag, kamikaze-ryttaren, lyckades dock med nöd och näppe hänga kvar och överleva ridturen som gick genom forsar och brant uppför berg. Efter några timmar var vi framme vid foten av berget där vi parkerade våra hästarna för att klättra till fots den sista och brantaste biten upp till utsiktsplatsen över Ala Kul-sjön. Och ja, utsikten var verkligen värd att dö för!

 

 

Om jag tyckte det var läskigt att rida brant uppför bergen på en olydig häst så var det ingenting mot hur läskigt det var att sitta på hästryggen när häststackaren skulle ta sig nedför bergen. Så jag bestämde mig ganska snart på hemfärden för att bespara hen mödan att kånka på mig. Hästen fick således följa med guiden och dennes sällskap hem, medan jag knatade ned till Altyn Arashan på egna ben istället, en lärdom visare: hädanefter håller jag mig till marken och mina egna ben!

TAGS

LEAVE A COMMENT

VÄLKOMMEN

Hej, jag heter Veronika och jag är en resejunkie. Äventyrsresor, storstadsresor, budgetresor, flashpackingresor, aktiva resor, introverta resor, som den resefanatiker jag är uppskattar jag alla slags resor. Vid sidan av mitt heltidsjobb reser jag därför så mycket och ofta jag bara kan. Följ med mig och upptäck världen!

PRENUMERERA
TRANSLATE